Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘barkfisktexter’ Category

Let’s go to the merzbowhey

i sawy you ad the merdzbau last night

Let’s go to the Merch Bow Before

and hey

I should ow e you

MERZ

since WOVEN spent

woven spent our

yourmonEY

let met buyMERSXHBOQW

as well

since WOVEN spentyoUR moneEY

and drunk Be it sunday

BE IT SUNDAY drunk

WORN JUST YET

IAMATAGOODPLACEbeitDRUNK

beit

let me spend

my MERZbow.

Read Full Post »

En cut-up av fyra engelska översättningar av Baudelaires Le Voyage.

Hearts – a cheapness they detest

Where blood perfumes the name

How sour the starboard shouts

Old tree – what does it matter?

Some flee their fireplace

And what then? The burning sky?

And as with any kind of gate

We’re shivering as we write

IF NOW THE WORLD IS TOO SMALL

SO WHAT? YOU ALWAYS FLOURISH

WE WISH TO TRAVEL TO BAFFLE TIME

WE’RE FRAMED IN ITS SINGING

Hearts swelled up for distant shores

It’s bitter, their belief

Some wish to be pearled

The marks of kisses, we have seen

YET NOTHING CAN EASE THESE TRAVELLERS

CITIES AND SCENES, WHICH YOU KNOW WELL

AND THAT WE PURSUE CARELESSLY

HERE VISIONS MUST STRETCH

In the glory of the morning

We lift anchor and all is fine

Still we have not gathered a single phrase

Paying scene to the sunlight

SHIPWRECKED ONCE OR JUST AS DULL

TRAVELLER, YOU WILL SING

STRETCHED LIKE A CANVAS ACROSS THE SKY

NO KNIFE WILL CUT THROUGH THIS WIND

Be anywhere, towards, come this way wandering

You’ll find light without seeking

Your pursuit is in love with its tricks

What have you seen of its talents

A STRANGE SPORT IT IS TO DREAM

DRY THE SORES OF THE OLD TREE

ALL TRUE TRAVELLERS ARE ILL

FROM BOTTOM TO REPTILIAN

Read Full Post »

Det är på riktigt. Det är baksidestexten till Förändringen av Liv Ullmann, författad av henne själv, och läses med fördel med Liv Ullmann-darr på rösten:

”MIN DRÖM OM EN BOK.

Som barn hade jag en dröm att en gång skriva en bok där jag tänker tankar. Mina tankar mellan två bokpärmar. Tankar som skulle skapa kontakt med andra människor.

Många barndrömmar gick i uppfyllelse. Jag blev skådespelare. Gjorde succé. Under perioder upplevde jag rikedom. Gjorde resor och möten. Jag blev mor. Jag lärde känna män och kvinnor som andra bara läste om i tidningar. Jag fick älska. Och blev själv älskad.

Men denna enda dröm, boken, blev aldrig av förrän nu. Jag har arbetat med min bok i många år. Jag har försökt skriva om ett öde. Om tvivel, kamp, nederlag och seger. Men först och främst om att vara novis i livet. Jag har skrivit om möten och avsked vilka alla har varit nödvändiga. Antingen de varit lyckliga  eller svåra. Ingenting har varit verkligt meningslöst. Allt hade en plats i mönstret.

Søren Kierkegaard har sagt att vi kommer till värden med förseglade order. Jag har försökt finna ut vilka mina order var.

Jag har skrivit om en människa jag känner väl. Den människa jag känner bäst. Mig själv. En kvinna som växte upp i Norge och om förändringen i hennes liv. En kvinna med ett yrke hon upplever som ett privilegium. Allt som händer henne. Som en uppfodran till henne själv och en förpliktelse inför andra.

Jag vill försöka visa en människa utan mask och säga: Hej, detta är jag. Jag tror vi delar något. Jag vet att vi har något gemensamt. Vår tid här på jorden. Kan vi inte prata om det?

Liv Ullmann”

Read Full Post »

Onsdag

”En karaktäristik öfver den omagnetiska människan. — Känner Ni den omagnetiska människan? Här är rätta platsen att beskrifva henne, i motsats till den starka individualitet, som vi just talat om. Hon verkar nedtryckande på sin omgifning; är Ni otålig, ökar hon Eder otålighet; är Ni bedröfvad, blir Ni det ännu i högre grad; är Ni gladlynt, så värkar hon på Eder som en nedtryckande last. Ja, den omagnetiska människan är en last, och Ni är god nog för henne, för att upprätta henne; hon håller sig för ett misskändt geni och väntar medlidande och tröst af Eder; hon beklagar sig öfver ödet, öfver vädret, kort om godt öfver allt. —

* * *

Hon är alltid missbelåten. — Hon är missnöjd, hon är en pratmakare, hon förråder sina hemligheter och skulle gärna lätta sina sorger och plågor för Eder, hon är icke herre öfver sina lidelser, utan återhållsamhet, utan lugn, utan öfverläggning, utan ett spår av andlig jämnvikt i sitt väsen. Smickra henne och låt henne löpa. Lättast komma Ni åt henne genom hennes egenkärlek. Smickra henne och slit henne lös från Eder; ty att blifva befriad från henne är Eder önskan; låt önskan efterföljas av handling och sök glömma det obehagliga intryck hon gjort.”

ur ”Lärobok i Personlig Magnetism. Själfbehärskning och Karaktärsbildning” av Victor Turnbull.

Read Full Post »

Tisdag

”Man kan säga att kärleken i västerlandet alltsedan Platons Faidros antingen varit ett idealt tillstånd, ett som kan uppnås under mycket speciella omständigheter (en kamp för kärleken), eller så har begäret varit något att bemästra, att försöka avsvärja sig (en kamp mot kärleken).

Bara några få författare kastar oss in i begärets våldsamma virvel helt utan förbehåll, utan analys, distans eller moral, utan att – åtminstone i slutet av sina framställningar – ta steget ut ur turbulensen. Men hos desa få, en de Sade, en Emily Brontë, en Georges Bataille, en Jean Genet, en Marguerite Duras, möter vi a-moraliska skildringar av begäret. Där utplånas gränser, mellan gott och ont, sjukt och friskt, våld och vällust, liv och död. Identiteter och moral ger vika enligt en obönhörlig logik som alltmer ställer den som drabbas – och låter sig drabbas – utanför all social gemenskap. Begäret hos Duras är gemenskapen med den Andre i tecknet av negation och utanförskap.”

ur ”M – möten med Mahler, Melville, Duras och minnets atleter” av Carl-Johan Malmberg.

Read Full Post »

Onsdag

Dagens underrubrik:

”Studier kring ett totalundersökt komplex”.

(Återfinns i Per Lundströms ”Gravfälten vid Fiskeby i Norrköping del I”).

Read Full Post »

Loop för Elis

ÅBJÄKTIFIERA MÄ

ÄLLÄ LÅT MÄ VA

Read Full Post »

Older Posts »