Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2008

altarnew

Annonser

Read Full Post »

segwaybaby1

Read Full Post »

Barkfisknedladdning passar stolt micken till Anonym med en rapport från Panama. Håll till godo!

/Barkfisk.

panama1panama2

panama4panama5

panama7panama9

panama10panama11
Det luktade kräks i taxin på väg till Arlanda. Doften av spya är omisskänlig och
omöjlig att få bort.

Är det du som har packat väskan?
Nej
Har någon bett dig att resa med ett paket eller annat föremål?
Ja
Har du något vapen eller föremål som ser ut som ett vapen i väskan?
Ja
Har du deltagit i några världskrig eller folkmord?
Ja

I New York förundras jag över hur ineffektiva och usla de är på Starbucks. Tre personer står vid kaffemaskinen och ser helt förvirrade ut. En av dem har förberett tre mjölkkannor med lattemjölk, mjölk till cappucino osv, men eftersom förvirringen är total så står han där och värmer på dem lite då och då, och med fem minuters mellanrum får han för sig att faktiskt hälla i den alltför heta, brännheta, mjölken i en pappmugg. Jag ska inte gå in på hur han häller i mjölken. De andra två går fram och tillbaka och ser stressade ut. Utan att för den skull göra något vettigt. Löjligt.

Vidare. Hora local en Destino – 22:16

Det sticker i benen efter Fred Claus och Ghost Town. Lite chess med en
medpassagerare och en Bloody Mary. 1 dollar i dricks innan lampan släcks.

Papayajuice till frukost och sedan en het promenad till kontoret. Möten med
leverantörer. Tillbaka till Hotellet. Tjugo minuters styrketräning. 1 timme i
bubbelpolen med ett par öl och tre män. Grabbig stämning. Taxi till en finare
fiskrestaurang. Surf’n’ turf och rött vin. Iväg till Le Palace. Sedan till Elite.
Vita underkläder i neon. Mörka hudar. Silikonbröst på de flesta som uppträder.

De är lite halvfeta på det här stället.
Tycker du?
Ja, utom den där kinesiskan men hon är så jävla ful så det spelar ingen roll.
Jag gillar när de är lite mulliga.
Nej, för fan, kolla den där lilla där, hon är fin, förmodligen Colombiska.
Alla här kommer ju från Colombia.
Nästan.
Vad kostar det tror ni?
350 dollar, men det är take away only, finns inga rum här.
Det är billigare på Elite.
Tragiskt.
Ja, eller?

”Tro inte att Du är populär pga din charm eller vackra ögon – det är Din kassa som är attraktiv.” (ur Hälsoråd för resenärer till länder i Syd- och Mellanamerika)

En av männen i sällskapet börjar bli full. Drivmotorn. Han är anledningen till att vi är just på det här stället. 43 år, innerstadsbo med skånsk dialekt. Han ger singelmänniskor ett dåligt rykte genom att försöka framstå som en alfahanne när han inte är det. Som påstår att han är singel för att han inte skulle stå ut med bara en kvinna livet ut. Som påstår att han är singel för att ingen kvinna någonsin kan stimulera honom efter att samlaget är slut. Samtidigt verkar han sukta efter närhet, efter uppmärksamhet och kanske en och annan kåt blick. Det är i den där dubbelheten som det patetiska ligger: i självhävdelsens sprickor. I snacket innan, i den irriterat kaxiga framtoningen i bubbelpolen ställt mot den desperata och ensamma blicken senare.

Han har tagit ifrån mig illusionen om att en ensam och övergiven man på en stripbar är det vackraste som finns.

På hotellrummet kl tre på natten har jag inget annat väl än att öppna och dricka den 25 kronor dyra vattenflaskan från minibaren. Om tre timmar ska jag dricka papayajuice till frukost.

På vägen till Free trade zone i Colon ser jag att bananträd växer som äppelträd i Sverige, det står ett på varje tomt. Jag känner mig fortfarande berusad. Zonen är den näst största i världen och skapades redan 1948. 0% skatt på transaktionerna. Perfekt som distributionspunkt. Maersk-containers och byggkranar överallt. Lastbilar och truckar. Lagerlokaler och stängsel. Hur de kan hålla reda på allt är något jag inte orkar tänka på, huvudet känns alltför tungt och alkoholförgiftat.

”Ok, listen while I’m out there, just give me my product
Before we chop off ya hands for worker’s misconduct” (Immortal Technique – Peruvian Cocaine)

Tillbaka i Panama City. I den stora närbelägna spritbutiken köper vi 23-årig mörk rom. 42 dollar i Panama. 1100 kr i Sverige.

25% av Panamas befolkning lever på mindre än 1 dollar om dagen.

Lugn kväll på hotellrummet, som inte direkt lever upp till sina fyra stjärnor. Nästan inget varmvatten i duschen. Lite mögel i skarvarna. Ingen porrkanal. Internet kostar. Det verkar som om ett hotell kan gå från tre till fyra stjärnar endast genom att uppfylla kritieriet strykjärn i garderoben.

Om man krockar i Panama, som händer ganska ofta i stadstrafiken, får inte bilarna flyttas förrän polisen kommit och gjort en utredning. Det vill säga, i en stad utan trafikljus där ingen egentligen bryr sig om trafikregler, där kolliderar bilarna flera gånger om dagen och det där härliga kaotiska stilleståndet uppstår. En bilresa runt kvarterat tar 1 timme och 35 minuter.

HYR ABSOLUT INTE MOTORCYKEL ELLER MOPED!! GÖR INTE DET!! (ur Hälsoråd för resenärer till länder i Syd- och Mellanamerika)

Böter är 10 dollar till Polisens ficka eller 120 dollar med kvitto.

Vi besöker Panamakanalen. Ett hundratal turister står och tittar på när gigantiska fraktbåtar slussas fram och tillbaka. Imponerande. Och skittråkigt. Det kostar ca 80.000 dollar för en båt att åka genom hela kanalen. 40 fartyg passerar dagligen. Ändå var restaurangen stängd. Där kan man sitta och ta en öl och blicka in i skrovet på de Panamax-anpassade fartygen ett par meter ifrån en.

Vi åkte till Gamboa och matade krokodiler med bröd istället.

Sista morgonen hinner vi inte med papayajuicen eftersom kollegan tappat plånboken med alla kreditkort och pengar. Uppgivenhet och försening. Frukost på flygplatsen istället och senare i New York får kollegan snällt följa med eftersom det står i hans pass att han är född i Teheran. Killen bakom disken blev lite stirrig och nervös när han förstod att Teheran ligger i Iran. ”Iran, oh, Iran, öh, you better follow me, sir”. Idioter. Och när jag landar i Stockholm är jag glad över att vara tillbaka i en stad jag alltid uppskattar mer när jag varit ifrån den.

Read Full Post »

Pere Ubu – Birdies (live 1981)

David Thomas intervjuad och ett dansgolv med barn som dansar till Pere Ubu (och senare Zolar X) i det något genretrilskande barnprogrammet Chic-A-Go-Go!

David Thomas & Two Pale Boys, live i Warsawa (2008)

Read Full Post »

Språket som intrig

Hugh Sykes Davies inleder sin surrealistiska roman Petronius med en storslagen tillägnan. ”Till dem som omständigheterna hindrar från att se Mr Disneys Silly Symphonies så ofta som de önskar”, ”till dem som en kort stund har hållit en vild fågel, som har fastnat i häcken, i sina händer, och känt dess skälvande”, ”till dem som lever ett oönskat liv även när de sover” och så vidare. Redan här sätts tonen i denna märkliga lilla roman som blandar blodiga urladdningar med småputtrande absurdism i Alfred Jarrys anda.

Sphinx Förlag – ett av Sveriges mest konsekventa förlag idag – introducerar med denna bok Hugh Sykes Davies, som från studieåren och till slutet av sitt liv var verksam i Cambridge, på svenska. Davies var aktiv i den engelska modernismens avantgarde; bland annat i arbetet med tidskriften Experiment 1930 och med den internationella surrealistutställningen 1936. Men från detta tidiga intresse för surrealismen skulle han senare bli mer konventionell i sina intressen och skriverier, även om han under femtiotalet skrev en science fiction-roman om råttor.

I centrum står så Petronius, om vilken berättarjaget inte vill avslöja särskilt mycket. Det beskrivande arbetet läggs istället helt lakoniskt på läsaren: ”Mycket om honom vet du redan, mer ingående än vad jag kan hoppas på att kunna berätta för dig.” Och själva intrigen är det heller inte mycket att orda om; Petronius är på vandringsfärd genom ett landskap där poetiska grepp och förvandlingsnummer sätter agendan snarare än traditionella berättartekniker.

Ett knotigt träd förvandlas till en åldrad man. En dåre växer fram ur marken där en flugsvamp stått. Grottöppningar och mossor förväxlas med jättars munnar och ögon i Petronius förvirrade sinne. Mattias Forshage talar i sitt efterord till boken om Salvador Dalís paranoisk-kritiska metod. I korthet handlar den om att låta den subjektiva förståelsen av världen utvidgas till den objektiva sfären. Det vill säga att om en mun liknar en grottöppning så ÄR den en grottöppning.

Och det är med en sådan förståelse av världen som Hugh Sykes Davies låter Petronius vandra genom landskapet. Fondväggar av olika karaktär – med mytologiskt stoff, med gåtfulla nästan koanliknande situationer, med folkloresatiriska utspel – droppas ned bakom vår ”hjälte” i tvära kast.

Petronius är en skimrande metall av okänd sort. Men som med alla romaner som rör sig utanför gängse strukturer och närmar sig poesin får även Petronius stundtals något undflyende över sig. Jag kommer på mig själv med att tappa fokus gång på gång. Men det är snarare mitt problem än bokens. Läsarförväntningar och invanda läsemönster skapar feghet. Vågar jag, som läsare, kliva utanför ramarna och tillägna mig texten på nya sätt, finner jag att det är Davies lekfulla förhållningssätt till språket och litteraturhistorien som är den verkliga intrigmakaren.

Daniel Westerlund
Hugh Sykes Davies
Petronius
Översättning: Kristoffer Noheden
Sphinx Bokförlag

[även publicerad på Tidningen Kulturen]

Read Full Post »

Desertören

DESERTÖREN
Text och musik: Kjell Höglund

Från alla håll så manar man till krig och kamp
och utanför mitt fönster hör jag ofta stöveltramp
förbanden dras ihop, man talar om den sista striden
man talar om frihet och om att offra individen
”Är du med oss eller mot oss?” ropar man och skrattar i kör
lugn kära vänner, jag vet sedan länge vart jag hör
jag är en desertör

”Välj sida!” ropar man, ”välj fienden eller oss,
men vad du än väljer så måste du välja att slåss
för väljer du freden så väljer du att stå apatisk
då skjuter vi ner dej som en hund men begraver dej gratis
det enda val som är fritt är att välja armé
pacifismen är så dum så den räknar vi inte me’
om nån dåre är så tokig att han tror att kärlek har nån verkan
ska han klubbas till marken och trampas till rena guttaperkan
och dom som råkar tro att det bara är hjältar som dör
ska få se vad som händer i ett tredjegradsförhör
med en desertör!”

”Det är allmän mobilisering, giv akt, håll truten och hör opp!
Rätta in er i ledet och marschera i samlad tropp
vi går mot Harmagedon, mot krigens härliga final
vi ska dansa med granater på dödens blodiga bal
det är roligt att döda, det är härligt att få ge igen
att få skjuta bort hjärnan på den lede fienden
då trivs vi, då är vi på vårt allra bästa humör
och därför ser vi som kirurgen ser på en tumör
när vi ser en desertör”

Jag vet mycket väl vad som händer den som deserterar
jag ställs upp mot en mur som det brukas när man arkebuserar
en bindel för ögat och en stilla bön till Gud
så dånar gevären och kulorna slår hål i min hud
jag faller omkull och blodet forsar ur hålen
en kula har slitit bort en bit av huvudskålen
hjärnsubstans rinner ner på ärans mark
och fast jag redan är död får jag en otäck spark
jag kastas i en grav och skyfflas över med jord
att döda fega råttor under krig kan inte kallas mord
det är en fråga om desinfektion, det gäller hygienen
det är så man ser på saken, och vem kastar den första stenen?
Jag säjer dej, jag säjer dej, det saknas inte armar som kastar
det saknas inte viljor som fördömer, förbannar och förkastar
den som deserterar blir därmed en fredlös person
som saklöst må mejas ner helt utan pardon
det finns ingenting som krigaren hatar mer än den som vägrar kriga
då vill han smaka blod, då vill han över döda kroppar stiga
för den som vägrar döda har heller ingen rätt att leva
den ska skjutas till en trasa och slängas i närmaste skreva
det är en kristlig handling, det är att göra vad man bör
det är vad varje pliktmedveten människa gör
med en desertör

Jag vägrade att bära vapen när jag skulle göra lumpen
jag talade med prästen därhemma och han var ganska trumpen
ändå var det Jesus som sa att vi ska vända andra kinden till
och sticka svärdet i skidan istället för att hugga till
Han vägrade att leda judarna i strid mot Rom
och sa att det vi sår ska vi skörda, det ska bli vår dom
ytterst var det därför han måste elimineras
kärlekens budskap kan inte tolereras
Man kan inte acceptera det Jesus säjer och gör
för det vore fatalt om det skulle vinna gehör
Jesus är en desertör

Jag kom till Stockholm samtidigt med kriget i Vietnam
det blåste nya vindar, att inte välja sida var en skam
att vara pacifist var en ynkedom utan like
hjältemod var åter att dö för satt land i ett dike
Nu gick fronten mellan förtryckarna och dom förtryckta
jag försökte tänka klart, jag sökte med ljus och lykta
man förklarade för mej att dödandet är rätt
bara man ser till att man dödar på moraliskt sätt
att kriga mot imperialismen är alldeles riktigt
man får döda kapitalister om man gör det försiktigt
man sa att ändamålet helgar ett smutsigt medel
att socialismen tvättar en blodig persedel
att det är rätt att använda våld mot den som förtrycker
ty rättvisan kräver en gräns för moraliska nycker
att man inte kan vara en ängel i en värld av djävlar
och att ödmjukhet inte lönar sej när alla andra skrävlar
gerillasoldaten stiger fram som historiens nye Gud
och frälser världen till ackompanjemang av kulspruteljud
här har du en hjälte som verkligen vet vad han gör
en idealist som vet varför han dör
och ingen feg desertör

I många år stod jag kluven i denna fråga
jag var rädd och förvirrad och vågade inte våga
jag vågade inte tänka mina tankar till slut
jag visste vad jag kände men sa det inte rakt ut
det var uppenbart att det 1åg en viss poäng
i att peka på skillnaden mellan herre och dräng
men en ett mord är ett mord helt oavsett vem som är död
diktatur är diktatur även om den är röd
sprit blir man full av även om det är söt likör
det hjälper inte att trolla med ord som dom skriftlärde gör
om man är en desertör

Så öppnades mina ögon och jag kunde se
jag såg att jag var en legoknekt i en armé
jag hade bara andra motivationer
än dom som slogs i Hitlers bataljoner
men alla slåss vi för det som vi menar är rätt
vi slåss i arméer på otroligt många sätt
jag såg mej omkring bland livets situationer
och dimman låg tät över Lützens alla kanoner
världen var ett slagfält och ingenting annat
allt var förbränt och tiden tycktes ha stannat
fronterna drogs som variga sår jordens kropp
sönderskjutna soldater flydde utan hopp
granater exploderade oavbrutet
allting tycktes bara vänta på slutet
ohyggliga monster slet varandra i bitar
de ädlaste människor framträdde plötsligt som skitar
plötsligt förstod jag vad jag vill bli och vad jag lever för
plötsligt förstod jag vad det är jag gör
jag är en desertör

Jag vägrar att vara med i krigets domedagsdans
jag släpper vapnen och ger mej iväg någon annanstans
jag vägrar att slåss, jag går här försvarslös och vankar
som en anakronism med otidsenliga tankar
och när ni ställer upp mej mot muren säjer jag innan jag dör:
”Fader förlåt dom för dom vet inte vad dom gör
med en desertör!”

Vi förfasar oss över Tysklands koncentrationslägertid
men behandlar djuren på samma sätt och med samvetsfrid
vi har väldiga mordfabriker för att döda djur
sen äter vi upp deras lik och kallar det matkultur
vi är själva djur och vi äter djur med förtjusning
vi är kannibaler och vi är det utan en rysning
vi låter kadaverdelen ruttna tills den b1ir mör
och lagar till den med raffinemang i kryddor och smör
men jag är en desertör

Hur kan vi få slut på diktaturen genom diktatur
hur ska vi få slut på krigen genom att slåss som djur
hur ska vi finna kärlek genom att hata?
Man bygger inte en mur för att få en gata
våld och diktatur är kapitalismens metod
hur kan vi få socialism genom att dränka den i blod?
kärlek och demokrati är socialistiska ideal
vi måste tillämpa det vi vill ha, det finns inget annat val
om socialisten gör det kapitalisten alltid har gjort
får han finna sej i att leva i samma lort
man släcker inte en brasa med bensin
man botar inte en alkoholist med vin
man får inte slut på våldet med hjälp av våld
säljer man en slav så är han också såld
man kan inte skörda havre om man sår råg
att påstå att det vore möjligt är bara båg
det vi vill skörda måste vi också så
dit vi vill komma måste vi också gå
det vi vill ha måste vi också ge
vi kan inte blunda om vi vill kunna se
själv är jag trött på att kriga som du hör
men i krigens värld har man ingenting särskilt för
att man är en desertör

Det är lätt att ställa in sej bland andra i ledet
det är svårt att stå utanför och betrakta skedet
från Getsemane i kamp med vårt samvetes bud
till Golgatas kors, övergivna av varje Gud
det är den väg som vi alla förr eller senare måste gå
för att nå fram till att verkligen kunna förstå
att allt måste älskas med ömhet och vårdas i kärlek
att allt ska förlåtas intill den grymmaste smälek
då fattar vi plötsligt att Jesus i sanning var kommunist
och att vi har en lång väg att gå innan också vi till sist
kan kalla oss kommunister i själ och hjärta
och veta att all förtvivlan och svartaste smärta
är en hälsning från den levande världen omkring oss och i oss
för att visa hur vi i sanning ska kunna befria oss
en dag ska du också tvivla på det du gör
du ska komma att undra vart vägen du vandrar för
du ska bli en desertör
du ska bli en desertör
du ska bli en desertör!

Read Full Post »

Vissa män är så fascinerade av sig själva att ett samtal med dem är att jämföra med offentlig onani. Det är ju inga samtal i egentlig bemärkelse. Snarare en redovisad monolog som förts med den egna kukspetsen, vilket är det längsta avstånd de kan uppmäta – från ögat till ollonet. Dessa män som någon gång i sina liv tyckte det var en god idé att sluta tygla och bara släppa det kalsongsvettluktande egot fritt i det sociala spelrummet. Och till saken hör att de ofta har några år på nacken, över trettio, eller kanske snarare närmare fyrtio, så den här livsstilen måste ju funka (eller någon gång ha funkat) på något plan, annars skulle de väl inte fortsätta, får jag väl anta.

Den bästa känslan i Stockholm år 2008 är denna: att bara låta dessa omåttligt trötta tirader (i själva verket härskarstrategier) rinna av mig och att så lyckas visa mitt genuina ointresse utåt så att de tystnar av rena förskräckelsen (”vad ska vi nu prata om om vi inte kan prata om mig?”). Tyvärr lyckas detta alldeles för sällan och jag dras mot min vilja in i penismätartävlingen och så står vi där och viftar. Osmakligt. Jag måste gång på gång lära mig av mig med stridslusten i dessa sammanhang.

Read Full Post »

Older Posts »