Vissa filmer och böcker som kommit till en i påverkbar ålder har integrerats i det egna tänkandet så till den grad att åsikter och övertygelser man trodde var resultatet av egna erfarenheter egentligen stammar utifrån. Jag såg dokumentären Unmade Beds på Stockholms filmfestival 1997. I nitton års ålder var den här nakna skildringen av fyra singlars ”privata helveten” i kontaktannons- och dejtingvärlden lika skrämmande som den kändes fjärran. Inte så mycket för att de fyra skildrade bodde i New York utan mer för att samtliga var minst femton år äldre än mig. De slogs mot gravitationen och tiden – kroppar som säckar ihop med åldern, och en alltmer påtaglig desperation över att aldrig ha träffat någon att gifta sig med. I kontrast till deras lott i livet var jag precis nitton år fyllda, lika smal som dåvarande idolen Brian Molko, och hade precis börjat på Södertörns Högskola. Kontaktmöjligheterna med presumtiva dejter kändes outtömliga.
När jag ser om filmen idag av en slump har jag inte sett den på tolv års tid. Och jag märker att jag – med stigande ålder och periodvis tilltagande bitterhet – hävdat allt möjligt under åren som vore det mina egna åsikter men som egentligen är från Unmade Beds. Här finns dem nu i en avi-fil, ord för ord. Jag vill inte hävda att jag pådyvlats åsikter som jag egentligen inte hållit för sanna. Men jag undrar om det kan vara så att tankegods från filmer och böcker ibland påverkar inte bara ens syn på utan också ens möjligheter att verka i världen mer än vad man skulle vilja erkänna. Det är en debatt lika gammal som kulturkonsumtionen själv. Men oavsett – det känns som att komma hem när jag nu återfunnit mina egna inlärda ”urkunder” i Unmade Beds. För när det gäller dejtingscenen har jag varit bitter, bittrare, bittrast. Inte minst när det gäller skillnaden mellan tjejers och killars möjligheter. Kanske hade utsikterna inte känts lika ödesmättade som de gjort ibland om inte Unmade Beds-historierna legat och grott till synes omärkbart någonstans i mina övertygelsers DNA.
Hursomhelst. En av personerna som ställt upp i filmen och blottat sitt dejtande är Mikey Russo, en fyrtioårig lastbilschaufför med filmmanusskrivande på fritidsagendan. Samtliga manus han skriver berättar om ”Mike” och ”vackra kvinnor” och hur ”vackra kvinnor krossar mäns hjärtan, för det är vad vackra kvinnor gör.” Mikey Russo är en ”hårdast av de hårda”-typ av man vars ungkarslägenhet lever upp till begreppet mer än andra lägenheter. Det sitter speglar i taket över sängen. Bronsstatyer föreställande älskande par tronar i vardagsrummet. Och han är full av livsvisdomar. Nedan följer ett kompendium, min ode till machomannen Mikey Russo. Jag är övertygad om att någonstans bakom min oattraktiva passivitet, min latenta reumatism, mitt diafragmamuskelbråck, min spänningshuvudvärk och mitt skadliga vanebeteende sitter en Russo i mig som vill blomma ut och bara köra sitt race.
”You see the shit I gotta go through to impress these women? I get the hair colored. Gotta shave. Clip my ear hair, so they don’t think I’m an old fuck. Cause any old chicken has hair coming out of their ears, and women know that shit. Now I gotta clip the nose hair… Well… this is it lady. What you see, is what you get.”
”I have high standards for women but I never thought of myself as a pretty boy. It doesn’t bother me that I got a bit of a gut. And that I’m starting to get a receding hairline. Cause Michael is still Michael. ”
”I’m low maintenance. I can shit, shower and shave and be outta here in twenty minutes.”
”I was never the Robert Redford or Paul Newman type. I was always the Jack Nicholson or Harvey Keitel kind of guy.”
”The way I see it. They’re the beauty. And I’m the beast.”
”Well this night sucked. I answer an ad from a woman in a New York magazine. She calls me and tells me she likes the sound of my voice. We talk. It’s a nice rapport. We go out to dinner to a restaurant, to one of the most expensive ones in the city. I spend 197 dollars and what I gotta hear is that my position in life… she would be embarrassed to present me to her friends because I’m not high enough in the corporate scale. Wonderful… She’s a judge. She sits on a bench every day and judges people.”
”I hate the personals. I don’t place an ad myself cause I’m not Robert Redford. And I don’t have a lot of money. When I do go out on one of these dates and the first question they ask me is ’What do you do?’ I lie. I tell them I’m a first run screenwriter. Now I do write screenplays. But I’ve never sold one. And I tell that lie because I know I’m never gonna see them again. And I don’t care cause the only thing they’re interested in is my social status and how much money I have.”
”I had a real shit date last week. As soon as she walked through the door I knew I was in trouble. cause she was a real mutt.”
”Women can get laid anytime they want. It’s just the way it is. It’s pussy power. Men can’t do that. That’s why prostitution has been with us since the beginning of human kind. Any man that tells you he hasn’t been with a hooker is a liar.”
”And getting older is real shitty. Yesterday I went to the Angelica Theatre. Gave the girl at the window a twenty dollar bill. And I went inside to get a bottle of water. I looked in my hand expecting to find twelve dollars. I found sixteen dollars. The girl at the window had given me a senior citizen’s discount. According to that girl I look like I’m sixtyfive years old. Isn’t that wonderful?”
”She’s out there somewhere. I just haven’t found her yet. So I have to turn another corner. At least that’s what I keep telling myself. But sometimes I get a little depressed. And I’m the type of guy that when I bleed, I’d like to bleed alone.”
”The woman that gets me now is gonna get a hell of a deal. I’m a catch! I’m HIV negative. And I’ve done all those fleeting moment things.”
