Språket som intrig
Hugh Sykes Davies inleder sin surrealistiska roman Petronius med en storslagen tillägnan. ”Till dem som omständigheterna hindrar från att se Mr Disneys Silly Symphonies så ofta som de önskar”, ”till dem som en kort stund har hållit en vild fågel, som har fastnat i häcken, i sina händer, och känt dess skälvande”, ”till dem som lever ett oönskat liv även när de sover” och så vidare. Redan här sätts tonen i denna märkliga lilla roman som blandar blodiga urladdningar med småputtrande absurdism i Alfred Jarrys anda.
Sphinx Förlag – ett av Sveriges mest konsekventa förlag idag – introducerar med denna bok Hugh Sykes Davies, som från studieåren och till slutet av sitt liv var verksam i Cambridge, på svenska. Davies var aktiv i den engelska modernismens avantgarde; bland annat i arbetet med tidskriften Experiment 1930 och med den internationella surrealistutställningen 1936. Men från detta tidiga intresse för surrealismen skulle han senare bli mer konventionell i sina intressen och skriverier, även om han under femtiotalet skrev en science fiction-roman om råttor.
I centrum står så Petronius, om vilken berättarjaget inte vill avslöja särskilt mycket. Det beskrivande arbetet läggs istället helt lakoniskt på läsaren: ”Mycket om honom vet du redan, mer ingående än vad jag kan hoppas på att kunna berätta för dig.” Och själva intrigen är det heller inte mycket att orda om; Petronius är på vandringsfärd genom ett landskap där poetiska grepp och förvandlingsnummer sätter agendan snarare än traditionella berättartekniker.
Ett knotigt träd förvandlas till en åldrad man. En dåre växer fram ur marken där en flugsvamp stått. Grottöppningar och mossor förväxlas med jättars munnar och ögon i Petronius förvirrade sinne. Mattias Forshage talar i sitt efterord till boken om Salvador Dalís paranoisk-kritiska metod. I korthet handlar den om att låta den subjektiva förståelsen av världen utvidgas till den objektiva sfären. Det vill säga att om en mun liknar en grottöppning så ÄR den en grottöppning.
Och det är med en sådan förståelse av världen som Hugh Sykes Davies låter Petronius vandra genom landskapet. Fondväggar av olika karaktär – med mytologiskt stoff, med gåtfulla nästan koanliknande situationer, med folkloresatiriska utspel – droppas ned bakom vår ”hjälte” i tvära kast.
Petronius är en skimrande metall av okänd sort. Men som med alla romaner som rör sig utanför gängse strukturer och närmar sig poesin får även Petronius stundtals något undflyende över sig. Jag kommer på mig själv med att tappa fokus gång på gång. Men det är snarare mitt problem än bokens. Läsarförväntningar och invanda läsemönster skapar feghet. Vågar jag, som läsare, kliva utanför ramarna och tillägna mig texten på nya sätt, finner jag att det är Davies lekfulla förhållningssätt till språket och litteraturhistorien som är den verkliga intrigmakaren.
Daniel Westerlund
Hugh Sykes Davies
Petronius
Översättning: Kristoffer Noheden
Sphinx Bokförlag
[även publicerad på Tidningen Kulturen]
