”Räds icke för mörkret, älskling, det är sagornas svarta trollkappa, som vi skola svepa in oss i för att få flyga bort… Och bort fara vi till vårt sommarslott bland hägg och hagtorn och snövit äppelblom… Bort…”
[Citat: Oscar Levertin] [Video: den oefterhärmliga Mary Margaret O'Hara]
Känns som en hädelse att beklä henne i ord som kunde tyckas vilja kategorisera henne – at all. Men det är svårt att se (för mig för första gången) henne utan att sippra något. Hur ser du på det här, D? (Om frågan ”Vad ser du” är inveckad i ”Hur ser…”) Autoerotik i staccato? Autonomi in medias res? Psykisk inkarnation? Nej, nej, ska inte försöka mer. Bara tack för din evinnerliga tipsbrunn.
herregud, det låg en smile-funktion där… hjälp vad den upptar sidan.
Kanske är en smiley – om än ofrivllig – det bästa sättet att tackla kategoriseringsbegäret ibland. Åtminstone när det gäller sångerskor av O’Haras – bah! – ”kaliber”.