Anländandet

•augusti 18, 2008 • 2 kommentarer

Inspelningen av den sista delen i The Goners H-trilogi närmar sig sin slutfas. Låtlistan är satt och lyder:

01 A Song (texten baserad på “A song by F.P.B.” (1600-tal))
02 Haven
03 Field Ceremony
04 No Atheists On A Sinking Ship
05 The Last Folk Song
06 Travelogue
07 Leave Home
08 In Time Everything Will Come Together And Then Fall Apart (Text och musik: Thorbjörn Skoglund, arr: D.W.)
09 Field
10 Harbor Song

Omslagets arbetsskiss ser ut något i stil med:

Ge mig tre veckor så borde hela kalaset vara färdigdukat.

Åldrandet

•augusti 18, 2008 • Inga kommentarer

Gamla hjältars åldrande är sällan av godo. Men när Will Oldham bara blir tristare för varje andetag och den ena mer slätstrukna skivan efter den andra så håller David Berman formen. Det är väl beprövade koncept och det känns tryggt och hemvant. Konservativt av mig, jag vet, men jag ser hellre att de nu åldrande männen som en gång fångade oss med sina depressiva sånger lider KRONISKT än att de tråkar ut oss from this day forward.

“Suffering Jukebox” från Silver Jews senaste skiva Lookout Mountain, Lookout Sea.

Göteborg; brottstycke

•augusti 18, 2008 • Inga kommentarer

[Utsikt från sängen i göteborgskt vandrarhem. Varsågoda att brevbomba. Hälsa från mig.]

Antikvariatfynd: Gunnars brev

•augusti 18, 2008 • Inga kommentarer

Antikvariatfynd: Inköpen

•augusti 18, 2008 • Inga kommentarer

3 stycken rådjurshuvud och diverse verktyg. Business as usual.

Resdagbok från Amsterdam som om den vore skriven av Göran Sonnevi

•augusti 10, 2008 • Inga kommentarer

Sfärernas Automatikens strul Biljettautomater och deras släkte motarbetar oss De vill inte ha våra pengar De vill bli lämnade i fred Katter Hundar   Marijuanadoften

Att upplösas i vatten Vattennivån är en fingerborg från foten

En förtrolighet gentemot upplösningen Borttrollad oro De lösspringande djuren emblematiska Kanalvattnet ska snart pressas som gelé mellan byggnaderna när det gamla havet äntligen ger upp sin egen ytspänning

Och väller

+

Svårigheten att ”ta in” Att peka med hela handen för sig att ”nu är det här, nu är det vänt” Att hamna på snedden i en främmande stad

Vinklad mot desorienteringen från start   Amsterdams topografi talar med Amsterdams topografi

Staden är en monolog i sin strålning

En saknad förtrolighet gentemot terrängen   Terrassöverblickbara Väderstreck

Det är oss likgiltigt hur ni skämmer ut er Vi är alla turister Vandringen genom stan i till synes olika riktningar samtidigt   Amsterdam är omslutet av ett större Amsterdam Inom oss

Varje Amsterdam en ocean, växande

Den mjuka huvudsvålen   Det mildrande täcket under pannloben Bäddar in mig i yrsel

Vid ankomsten till staden ser jag en barfotad reggaekille med uppknäppt skjorta till naveln som stiger på tåget En manlighet milsvid från min egen

Vi går till Distortion Records och jag inhandlar en LP med Sunburned Hand of the Man i samarbete med finska Circle Vi går till tortyrmuseet Vi går till Rembrandtplein   Jag är osäker på om vi går tillsammans  Varje Amsterdam en singularitet i sin ofantlighet Kanske etablerar varje handling ett nytt Amsterdam En timme senare svimmar jag på Happy Feelings och personalen kommer till undsättning med frisk luft och sockervatten Återinträde i min egen amatörtimma

”Och vi märker inte att vi passerar

Så detta är en fiktiv rapport”

Detta måste vara en fiktion En plastväxt En dusch med smutsvatten från bygget på taket? Att kroppen faller och dunsar in i väggen är ett teoretiskt faktum snarare än fysiskt Töcknet och avsvimningen klargör exakt hur långt ifrån varandra vi lever våra liv Det är en känsla som kommer att stanna kvar under hela resan Vi måste alla möta ett separat Amsterdam Kontaktytan av subatomära kristaller skiftar och måste skifta än Det är något här som gäller mitt liv i vida bemärkelse

+

Amsterdam är ingen kniv, utan även den vårt barn Kulmination Födelse Jag kan inte se resans delning Besvikelsen över min egen ytspänning Jag skriver min resa medan jag reser Dikterar beteendet innan det måste inträffa Determination Cluster Återinträde Informationen balanserar på kajen

Amsterdam finns

Om döden är lika vidunderligt lugnande och omfamnande som den där halvminuten när jag befann mig utanför världen så finns det inget att frukta Rädslan är en själ i egen rätt

Dynamik Tripp Bortträngande och glömska Minnesurskiljning Förändringarna är lika långsamma som okuvliga Mindre expansiva än vi skulle önska Begränsning och utarmning Det emotionella registret sjunker Bortom begreppen men maskinellt determinerade måste vi tala med varandra    Semesterjäst till det bittra sockret Det svampiga sockret

+

Den överhettade solbrända rödvåta blicken Ögon som korresponderar med kroppens metabolism Dess sjukliga inälvsvridningar En medicinsk rapport om hälsa och hygien Blicken är dömande, bevakande Uträknande   Mannen bredvid oss på St. James Pub ropar åt främlingarna omkring sig

Dragspelaren Cykeltaxichauffören

+

Red light district är framförallt ett sexmuseum Turistströmmarna förvandlar begäret till något musealt Busslaster med italienska turister vandrar genom kvarteren och deras guide proklamerar ”Beauty is to be admired, not bought!”

Och busslasten skrattar unisont   Samtidigt pågår förhandlingarna

+

Stadsrummet ska sakta immobilisera oss Amsterdam är en resonansbotten En klanglåda   Vår ensamhet gör oss till suveräner Döende kungar

Det finns onekligen ett smutsgult vatten här och det är vår rädsla

Vi måste leva enligt egna tonskalor   Särställda En skälvande tröstlöshet istället för hjärtslag

Vi ångkokas i oss själva

Amsterdam talar med Amsterdam Vi växer inte

Vi växer bara fast

AMSTERDAMSPIRALEN

•augusti 9, 2008 • 2 kommentarer

[Återstår att se om resedagboken publiceras i det följande.]

Gone fishing on another continent

•augusti 4, 2008 • Inga kommentarer

I spend easily half of my life in my head

•juli 29, 2008 • 2 kommentarer

I spend easily half of my life in my head, spaced out, imagining impossibilities. When I’m not lost in daydreams, I’m just sort of clumsily negotiating whatever the world puts in front of me. I wish the real me and the secretive me were united. I wish I could speak in one adequate, coherent voice and make sense. Or should I say, if I were a sane person that’s what I’d wish for. But divided in two as I am, everything’s subject to compromise. The only wish that both parts of my psyche have ever agreed on is this: I wish that whenever I saw someone I wanted badly enough to befriend, fuck, romance, murder, have a great conversation with, or whatever else, that I could mutter some word and, magically, there’d be an exact replicant of that person whose purpose in life was to accommodate my fascination. Once I’d exhausted my replicant, I’d say another magic word and it would vanish. That way I’d fulfill every fantasy, evil and/or benign, and never impose my fucked-up self on anyone else in the world.

[Dennis Cooper: Guide]

Citizen Barkfish

•juni 28, 2008 • Inga kommentarer

Aldrig har jag känt mig mer som en medborgare i 2000-talet som i denna stund: Battles live på Accelerator, barkfiskfilmade och barkfiskuppladdade. Ljudkvaliteten är undermålig, men bla bla.

Jag tar bloggsemester nu, ses i augusti.